I Hestra höll vi på med…….
Grankrig
Till påskelden i Hestra samlades varje år in en stor mängd julgranar. Här på plats utanför Kvibergsgatan 27 med hästen Frej och många insamlare, från vänster okänd, Ulf Johansson, Curt Lindwert, stående Lars-Olof Lindvert , Jonny Svensson, Bengt Lindvert och liggande Stig Gunnarsson . Det gjordes även räder nattetid ned till Byttorp, men framförallt …
… gällde det att bevaka det egna granlagret, oftast gömt i Skogsholms svinhus. Från vänster Bengt Lindvert, Karl-Uno Sjönnebring, Lars-Olof Lindvert, Bengt Bredén, Kurt Svedberg, Sven-Olof Eriksson och Göran Gustafsson .
Cykelspeedway
Kring 50-talets början kördes mycket cykelspeedway. Paradbild med Järvarnas motorklubb, från vänster Hasse Lindwert, Bengt Lindvert , Lars-Olof Lindvert, Lasse ”Bilen” Johansson , Curt Lindwert
Den första banan fanns på kullen mitt i Gunnar Carlssons torvmosse, belägen där husen på Sonatgatan 16 finns idag. Samma fartfantomer och person som starter med gummiband och megafon som på bilden ovan.
För att få till en bredare bana och högre farter tävlade vi på byavägen genom att runda kastanjen vid August Olssons gård , och björken, vid krysset mellan vägarna till Skogsholm och Gustaf Johanssons gård. Oftast gick det bra, utom vid en tävling mot Indianerna från Byttorp, då en av byttorpskillarna efter att nästan rundat björken krockade med Erik Johansson från Hallbergs . Erik som kom cyklande hade två papperskassar med varor från Konsum på styret. Träffen blev våldsam, mitt i sidan på Eriks cykel så att han, cykeln och papperskassarna flög ned för slänten. Dessbättre blev det inga allvarliga skador.
På bilden det segrande laget med från vänster Jonny Svensson , Lars-Olof Lindvert, Hasse Lindwert , Göran Andersson , Bengt Lindvert , Curt Lindwert och lagledaren Sven-Olof Eriksson .
På Lillesjön körde vi isracing med trimmade mopeder och denna minimotorcykel, som farfar Gustaf Johansson kallade ”dä laje odjurt”. Inga dubbdäck, men hade förarna skridskorna på gick det utmärkt att klara kurvorna.
Kråkjakt och hockey
Eisermans ankdamm och ankhus gick att använda till mycket. På 40-50-talet var det skottpengar på kråkor. Unge Göran Gustafsson med kamrater hade födgeni, 37 öre paret betalades nämligen för kråkbenen (motsvarar cirka 6 kronor i dag).
Kråkorna lockades till ankdammen med en uppstoppad berguv som manövrerades med trådar från ankhuset. ”Sedan kunde man bara inte bomma”.
Vintertid spelades det ishockey på ankdammen. En gång på 50-talet blev det lite problematiskt, då några öppnat dammluckan så att mycket vatten rann ut. Isen höll men hockeyplanen blev som en hängmatta. Det gick bra att spela ändå, bara målvakterna fick det knepigt då de måste hålla fast sig i målburarna för att inte glida in mot planens mitt.
Hestra IK
Hestra IK levde en kort och intensiv period från den 24/2 1956 till våren 1958 då andra intressen tog över (tjejer?)
Klubben var mycket mångsidig med tävlingar i friidrott, fotboll, simning, cykelcross, ishockey, längdskidåkning, slalom, störtlopp, backhoppning och bordtennis.
Klubbmästerskap arrangerades i en mängd grenar. På bilden backhoppning vid Hundakullen. Huset i bakgrunden är Hallbergs. Fotboll spelades mot en mängd olicensierade kvartersgäng som Lunden, Höjden, Ängens IF, BK Stjärnan, Posten, BK Spark, Olympia IF, Svalan, BK Reno, Grana IF, Ryssby IF . Matcherna spelades på arenor som Hestravallen vid Glimmerplan, Skogsvallen vid Lämmåsen, Kurvan vid Vindelgatan, Byttorpsvallen vid skolan.
Hockey spelades också på Lillesjön, här med Lars-Gunnar Dahlqvist och bröderna Bosse och Beppe Lindvert.
När våtmarken mellan Hundakullen och Gustaf Johanssons gård frös till blev det en utmärkt hockeyplan mitt i byn.
Friidrottstävlingar arrangerades i höjdhopp, stavhopp, spjut, kula, diskus, terränglöpning (Utänga runt) och 100 meter (Tidtagningen skedde med Hestras enda väckarklocka med sekundvisare). Stavhoppen utfördes med en riastör! Curt Lindwerts klubbrekord löd på 2.10 m. Gör om det den som kan. Med riastör!
Tävlingen med det största deltagarantalet och det häftigaste namnet var Olympiaden 1956. Då deltog även atleter från grannlandet Byttorp.
Främre raden från vänster Lars-Christer Lindh, Kent Samuelsson, Curt Lindwert, Erik Nygren, Bernt Asp, Peder Axelsson, Ingemar Lindvert, Erling Andersson. Mellanraden Håkan Sturesson, Claes-Göran Lindh, Jan-Åke Karlsson, Lennart Östh, Beppe Lindvert. Stående Börje Lindvert och Anders Lundh. Bilden togs med pappa Johans´s lådkamera av Hestra IK´s kassör Bosse Lindwert.
Reflektion. Klubben bildades och drevs av ett gäng 10-14-åringar helt på egen hand utan inblandning av curlande föräldrar och andra vuxna. Man lärde sig föreningsteknik och ledarskap på ett naturligt och skickligt sätt, vilket bland annat framgår av ovanstående kallelse till ett styrelsemöte. Jämställdhetsarbetet hade dock inte kommit så långt, punkt 8 i föredragningslistan sköttes av damsektionens två medlemmar Barbro och Marianne Lindvert!
IK Örnen
Efter att Hestra IK upphört tog en 4-5 år yngre generation 1959 över den organiserade idrotten i Hestra. IK Örnen hade sett dagens ljus! I den bevarade klubbpärmen med den charmiga framsidan kan man läsa om en imponerande bredd av idrottsgrenar som klubben sysslade med.
Pärmen är sida upp och sida ner fylld med tävlingar, deltagare, tider, placeringar, matcher, motståndare, laguppställningar, målskyttar, serietabeller (Fotboll våren 1960 ”Vi spelade 15 matcher och vann 14, en oavgjord och 101-40 i målkvot”), klubbtidningen Örnvingen,
I brist på snabb kamera illustrerades tävlingarna med sportteckningar.
+Föreningstekniken och demokratin utvecklades med bravur vilket framgår av utdragen från halvårsberättelsen och den ekonomiska redovisningen våren 1960.
IK Örnen! En fantastisk insats av handlingskraftiga grabbar runt 12-13 år!
Backhoppningsintresset började på hemmaplan vid Hundakullen…
… för att sedan fortsätta några km norrut genom skogen till den monstruösa Elfsborghoppbacken i Ekås.
Bara anblicken av överbacken fick många att avstå från att klättra de många trappstegen till toppen. Att sedan därifrån göra ett skidhopp ansågs som rena stôllaprovet, P.O Nilsson vågade …
…han och andra hoppade, många dessutom snyggt! (BT-bild från invigningen 1936)
Åke Engman berättar: ”Att ha en sådan attraktion i närheten, där Elfsborg bedrev ungdomsverksamhet under 50-talet, gick inte att motstå för modiga killar från Hestra, Byttorp, Tullen, Ekås med flera platser.
Många klarade av mandomsprovet med stor framgång vilket framgår av reportagen och resultatlistorna.
Slutet, i början av 60-talet hade hoppbacken som var byggd helt i trä angripits röta varför den revs 1967
Åter till aktiviteter
Utförsåkning
1952 nådde utförsåkningen Borås på allvar då Elfsborg lät anlägga en slalombacke på Gustaf Johanssons och Gunnar Carlssons marker i branterna mellan Hestra och Ekås, inte långt från Elfsborgsstugan. Längden var drygt 200 meter. Släpliften drevs av en VW-motor, senare av en elmotor. Den officiella invigningen skedde den 3 mars med mycket folk på plats.
Den nya möjligheten att kunna åka utför på hemmaplan var spännande. Bosse Lindvert berättar: ” Det var åtskilliga vintermorgnar som vi var tidig på plats, särskilt om det snöat på natten, så vi kunde susa utför i orörd snö” (åka puder heter det väl idag)
Den största tävlingen i slalombacken genomfördes den 18 febr. 1956. Stig Sollander hade tagit OS-brons i slalom i Cortina i Italien två veckor tidigare och tagit med sig flera storåkare från Östersund till tävlingen.
Bäst av oss Hestragrabbar lyckades Trygve Åkesson som vann juniorklassen i både KM, DM och blev tvåa i Götalandsmästerskapen. Han skriver ”Elfsborgsbacken låg ju nära vårt hem, antingen gick vi dit via Lillesjön med skidorna på axeln eller cyklade upp till Ryssby. Jag hade snickrat en kärra med barnvagnshjul kopplad till pakethållaren där ett par skidor och stavar fick plats. Dom första skidorna fick jag låna av klubben, 2,15 m långa LA Jonsson fabrikat, hickory med skruvade stålkanter och kabelbindning med låg fästpunkt. Alldeles för långa skidor för en 12-åring men jag lyckades hantera dom innan pappa köpte egna skidor till mig”
I senare tävlingar fanns flera kända idrottsmän med t.ex Bengt Palmqvist från Göteborg, segrare i draksegling i OS Melbourne 1956, allidrottaren och golfkommentatorn Göran Zachrisson (bild nedan) och speedwayåkaren Curt Persson i Saxarna.
Ungdomsverksamheten var mycket uppskattad med träningar, tävlingar och Kalle Anka Cup-tävlingar. Sveriges främste störtloppsåkare genom tiderna Patrik Järbyn lärde sig att åka utför i Elfsborgsbacken. Den tävlingsmässiga debuten skedde 1978 i storslalom då Patrik 9 år vann klassen Herrar 9-10 år i Boråsmästerskapen vilket framgår av reportage och resultatlistan nedan.
Joakim Persson (32) och Patrik Järbyn (132) 1980.
Fortsättningen blev historisk med 3 VM-medaljer och deltagande i fem OS med mera i den yppersta världsklassen.
Idag är slalombacken igenväxt med sly men roligt hade vi när den upplevde sina glansdagar.
Bygga hyddor
Bygga hyddor var populärt vid 60-talets början, denna fanns vid Lämåsen (där vattenreservoaren finns idag). Byggmästare var Bosse Lindvert, Erik Eklund, Christer Olsson, de tre kusinmusketörerna Beppe, Börje och Ingemar Lindvert.
Bertil ”Beppe” Lindvert berättar; ”Ju äldre vi blev, desto längre bort i skogen byggde vi. Denna kolarkoja med två bäddar och eldstad finns efter mer än 50 år kvar idag på andra sidan Ryssbyån uppe i Eisermans höga berg vid Sandhults gräns”.
Utflykter
Många minns Curt (Carlsson) i Utänga (Bäckängen) på tidigt 50-tal med sin ladugårdsröda T-Ford anno 1923 som väckte uppmärksamhet var den än dök upp. Här i Kinna 1952. Curt med hög hatt och blivande frun Gerd Larsson i baksätet. Vid ratten bästa kompisen Bertil Ström tillsammans med Siv Andersson. Curt fick köpa bilen av en lantbrukare för 500 kronor. Namnet SELMA var sannolikt inspirerat av radioserien om Selma & Lille Fridolf och av Åsa-Nisse som uppkallat sin T-Ford efter hustrun Eulalia. Observera den stora Snoddasautografen på motorhuven.
Curt i Utänga i baksätet med blivande frun Gerd Larsson och Bertil Ström vid ratten med Siv Andersson startade sin semesterresa till Norge 1953 med ett ärevarv runt Stora Torget i Borås. Masten skvallrar om att den antika bilen utrustats med radio. Dessutom fanns en vevgrammofon i bilen.
Selma startade perfekt när Gerd Larsson vevade igång motorn. Packningen påminde starkt om den som berömda upptäcksresande brukade ha på sina resor till fjärran länder.
Selma och sällskapets resa uppmärksammades i den norska pressen.
Vättern och Vänern runt med tält och 125-kubikare. Göran Gustafsson och Lars Olof Lindvert 1954
Tidig lördagkväll. Lars-Olof Lindvert, Hasse Lindwert, Göran Gustafsson, Bengt Lindvert och Gunnar Eklund
Glass är ju alltid gott! Lars Olof Lindvert, Ros-Marie Blom, okänd och Hasse Lindwert
Hestra syförening
Längst fram Gurli Lindvert och Uno Eklund. Mellanraden fr v Hilda Persson, Britta Lindwert, Klara Brinck. Hulda Johansson, Gustaf Johansson, Elin Andersson och Anna Johansson-Augustsson. Övre raden fr v Hanna Johansson, Annie Andersson, Karin Carlsson, Kerstin, Gullan och Gulli Lindvert, Hildur xxxxx, Ragnhild Lindvert, Ingrid Dahlqvist, Hildur Bredén och Ester Johansson.
Hestra syförening startades 1914 av fruarna Hulda Johansson och Hulda Svensson och var igång ända till en bit in på 50-talet. Damerna i grannskapet inbjöds en gång i månaden till symöten ”som hade en prägel av andaktsstunder med Guds ord, bön och sång” varvat med kaffedrickande, sömnad och trivsamt umgänge. Ledare utöver Hulda Johansson var pastorn i Lutherska missionskyrkan, på fotot Uno Eklund. På bilden finns även Huldas man Gustaf Johansson. En gång när vi kört för hårt med minimotorcykeln (se under rubriken isracing) ringde Gustaf i förebyggande syfte till sonen Filip med följande budskap: ” Seg te pajken att inte rasta dä laje odjurt, för nu sa vi ha Hestra sumöte hemma i stuva”.
Damerna köpte var och en själva ett arbete, som när det var färdigt skänktes det till Försäljningen…
… som ägde rum varje år några veckor före jul i ordenshuset Solklinten på Kvibergsgatan. Lokalen var fylld av kaffedoft och nybakat, kaminen var glödhet och på klädstreck utefter väggarna hängde broderade dukar, förkläden, örngott och kuddar som auktionerades ut. Lotter såldes och vi barn metade godis i fiskdammen. Hela behållningen gick till sjukhus och skolor i Etiopien och Tanganyika. U-hjälp långt innan ordet fanns!
